"Domedagsprofetia"

Hoppas att detta inte låter alltför alarmistiskt. :-) Men ju mer jag läser, ju svårare blir det att inte bli rätt allvarligt orolig. Allt är övervärderat (utom undervärderade aktier, som det fortfarande finns ganska många av, och som fortfarande ser rätt billiga ut, i många fall anmärkningsvärt mycket så; kommer gå närmare in på vilka aktier/teckningsoptioner jag äger och gillar i framtida inlägg.) Hela västvärldens pensionssystem (tror jag, åtminstone Sveriges, där så mycket pensioner finns i aktiefonder) bygger på att börsen är högt värderad. Kollar du på vad AP-fonderna innehar (åtminstone/ffa AP7 Såfa, som jag har (hade)) så blir du mörkrädd. Det är mer el min de största megacaps:en, och de mest övervärderade delarna av S&P500.

Det är ett av de få problemen jag ser med att gå kort hela marknader, när de har varit såhär övervärderade såhär pass länge, att hela samhällen har blivit beroende av att hålla värderingarna uppblåsta. Det låter lite konspiratoriskt kanske, men är en sanning: marknaderna är manipulerade (också i mer normala fall, per definition, (i praktiken) alltid) av centralbanker, stater och supra-nationella organisationer/stater (t.ex. EU).

Hände i Japan också, den kanske mest extrema bubblan någonsin (i hård konkurrens med denna), där de upprätthöll P/E ~60 i 10 år under 80-/90-tal –– det hade inte gått att göra utan staters/institutioners goda minne. Där hade man ett institutionellt ägande på ca 80% –– en nivå som västvärlden först nu börjar närma sig mer generellt. Frågan är hur mycket mer centralbanker kan göra. Stater kan ju föra en mer expansiv finanspolitik (i vissa fall, åtminstone –– t.ex. Sverige har ju förhållandevis låg statsskuld (men många andra är intrasslade i ett nät av att äga varandra –– ex.vis har ju Kina har lånat ut massa till USA över lång tid, men också de har väldigt problematiska finanser) (tror att både USA och Japan har en statsskuld på > 200%, vilket är rätt historiskt unikt).

Piketty är intressant läsning i detta avseende. Han beskriver en utveckling där arvtagande återigen blir allt viktigare, och avkastning på kapital blir oändligt viktigt, som mycket sannolik –– och jag tror han har rätt. Vi är på väg tillbaka mot en pre WWI-värld igen, där befolkningstillväxten avstannar och kapitalklyftorna igen blir extrema (det ser vi ju redan nu, framför allt i det sönderfallande landet USA). Att någon i dagsläget skulle värdera det landet till P/E 40 är bortom mig.

Den här skrämmande och spot-on artikeln från Jeremy Granthams företag GMO målar upp ett rätt övertygande case för emerging markets: https://www.gmo.com/europe/research-library/tonight-we-leave-the-party-like-its-1999/

Flyttade faktiskt en liten del av min lilla premiepension till en rätt billig indienfond (Carnegies) igårkväll.

Gillar inte fonder –– förvaltar hellre pengarna själv –– men måste man ha är det rätt gött genom pensionen för de får så rabatterade avgifter.

Det är ju rätt fint att få exponering mot icke-västerländska marknader också, rätt svårt att få på annat sätt för en småspelare som jag själv.

Inser dock att jag måste ompröva den flytten. Indiens marknad är rejält högt värderad (se https://www.starcapital.de/en/research/stock-market-valuation/), liksom alla andra redan brett uppmärksammade "perfekt demografisk tillväxt-marknader". Alla vill gå lång, och i detta ränteklimat har så gott som alla mer "uppenbara" möjligheter utnyttjats. Nu måste man vara värdeinvesterare, mer än någonsin. Oljebolag ser fortfarande billiga ut, t.ex., liksom allt annat som folk betraktar som redan obsolet. Man måste fly från allt som ser ut som "framtidsmöjligheter" –– digitalisering, ESG, etc –– och satsa på att saker kommer bli mer som vanligt igen. Det är inte "annorlunda den här gången" heller. Västvärlden måste börja producera igen, inte bara konsumera med lånade pengar. Jag tror på industri framöver. Företag med hårda tillgångar som tillverkar saker man kan ta på.

Jag gillar Östeuropa, och i viss utsträckning Sydamerika. Men för all del, så gott som alla börser/andra kapitalmarknader ser bättre ut än västvärldens just nu.

Med det sagt finns en massa undervärderade aktier, och enorma möjligheter att gå kort.

Men den överlag värderingen skulle antyda extremt dålig avkastning på samhällsnivå going forward, om inte den kollektiva bubblan kan blåsas ännu större. Det är ett surrealistiskt experiment som världens centralbanker ägnar sig åt sedan drygt 10 år tillbaka, och gud vet hur länge de kan fortsätta. Det är ungefär som när de romerska kejsarna successivt minskade metallhalten i sina mynt –– det tar lite tid (tror de höll på med det från och till över ett par hundra år också) men förr eller senare kommer inflationen som ett brev på posten, eller ketchup ur en flaska. (Nassim Talebs intervjuer från finanskrisen är värda att återbesöka (finns på youtube)).

Förr eller senare kommer vi behöva deleverage:a dock. En skuldavskrivning av bibliska mått tror jag kommer behövas. De flesta av oss är skuldsatta så långt över våra huvuden att vi inte har en chans om räntan ökar med ens någon procent. Det är inte hållbart på sikt, det är helt uppenbart för den som tittar ens någorlunda objektivt/logiskt på situationen. Många länder är konkursmässiga, hela samhällen. Tror att Grekland är ett framtidsscenario, tyvärr. Många fler stater hade försatts i konkurs om vi inte hade löst bakfyllan med en återställare, och sedan fortsatt festa ännu hårdare, helt utan tanke på morgondagen. Well, snart är morgondagen här. Den kommer alltid. Samhället är har ett så allvarligt beroende nu, att det kommer bli ytterst plågsamt att läka. Det är inte bara en vanlig bakfylla, det är en rejäl avtändning från långvarigt, tungt bruk med hemska abstinensbesvär som väntar oss.

Med det inte sagt att man inte kan klara sig bra igenom det privatekonomiskt, om man vidtar säkerhetsåtgärder. Så länge marknaderna finns kvar kan man tjäna pengar i vilken marknad som helst, om man vet hur man gör. Jag är fortfarande i början av min läroperiod, men hoppas att min försäkring kommer fungera som planerat.

Wall Street vs. Main Street

 Att de bittra hedgefondförvaltarna nu stämmer DeepFuckingValue (AKA Roaring Kitty eller Keith Gill) (han som var (är) en slags ledare för GME-rörelsen) är fanemej det sämsta caset jag någonsin har sett. 

Från Affärsvärldens artikel: 

Keith Gill, som investeraren egentligen heter, anklagas för att ge sken av att vara en amatörinvesterare och för att kapitalisera på Gamestop genom att trycka upp kursen genom en utbredd social närvaro på Youtube, Twitter och Reddit. 

(https://www.affarsvarlden.se/artikel/gamestop-investeraren-roaring-kitty-stams-for-aktiebedrageri)

1) Det var knappast som att han inte hade ett fundamentalt case från början. Gamestop (GME) var extremt undervärderad under 2019 och början av 2020. Det var han inte ensam om att tycka. Michael Burry, Ryan Cohen och ett antal andra aktiva investerare gick in, och tyckte uppenbarligen detsamma. Att han såg undervärderingen och förutsåg den short squeeze som skulle komma, är genialt.
Det är alltså inte fråga om en simpel pump-and-dump-scheme (vilket man däremot kan säga om de flesta andra aktier som diverse "analytiker", "gurus" och "stjärnor" rekommenderar till synes utan skäl (läs mutor) (om ett företag betalar dej för att skriva en i övermåttan positiv artikel om dem, och du sedan gör det, vad är det då annat än korruption och kursmanipulation?)

2) Aha, till skillnad från vad fondförvaltare i allmänhet gör då eller? Det är aldrig så att DI bjuder in "stjärnförvaltare" som hyllar de aktier som "analytiker"-kåren kollektivt har valt ut nej. Det är inte som att aktier som GME har ett extremt bias emot sig från början. Det är inte som att retail blir fuckade på tjugo olika sätt av folk som mer eller mindre är bedragare. (Skulle gärna se dessa "toppförvaltares" track records, f.ö. Vad är det som gör dem till 'stjärnor' –– slantsingling? Efternamn? Utseende? Hur förvrängt grandios självbild man har? Hur många man lyckas lura att ge en sina pengar?)

Snacka om att smaka på sin egen medicin och tycka att den smakar illa. Det är som när en notoriskt fuskare själv ropar "fusk", eller en fulspelare ropar på domaren när han själv får en skråma –– det blir pinsamt och patetiskt. Men det värsta är att de säkert kommer få rätt i domstolarna (som naturligtvis företräder den lilla killens, och inte pengapåsarnas, intressen...)

Har inget emot hedgefondförvaltare som grupp –– om man måste ha en "förvaltare" (de borde vara förbjudna enligt lag ... det finns två alternativ: förvalta dina pengar själv, eller indexfonder –– allt annat är idioti) så är de bland de bättre sorterna. 'Short sellers' gillar jag t.o.m. –– de är Wall Streets osjungna hjältar IMO. 

Men denna patetiska dålig förlorare-mentalitet som nu uppvisas av många blankarfonder får mig att ifrågasätta också deras existensberättigande. Ta en snabb titt på en Roaring Kitty-video, så förstår man vad det är för kille man har att göra med. Vem litar ni mest på, denna kille, eller en hedgefondförvaltare som ser ut som pengar och har dollartecken i ögonen?
Förblev man lång GME hela vägen in i kaklet får man skylla sig själv. Det är inte DFVs fel.

Att handelsstoppa aktier och andra värdepapper, däremot, borde vara olagligt.

Det Robinhood och Interactive Brokers gjorde, därför, bör i mina ögon dömas, och bli ett prejudikat. Gör marknaderna friare, och mixtra absolut inte med dem för att förhindra att problem drabbar de stora spelarna. Får de problem med likviditet? Låt de lösa det eller gå under, det är deras fel. Har storbankerna tagit absurda risker som skapar en bubbla, och hotar hela det finansiella systemet? Låt det krascha, det kommer att byggas upp igen, denna gång starkare eftersom incitamenten fungerar. Man kan inte låta folk ta orimliga risker utan att själva ta ansvar för dem –– på gott och på ont –– det är så marknader ska fungera –– de ska vara fria. De som tar orimliga risker med andra människors pengar samtidigt som de stoppar delar av dem i egen ficka, bör bestraffas, inte småspararna som bara riskerar sina egna.

***

Går kort S&P500

    

Både S&P500 och NASDAQ100 har just nu ett genomsnittligt P/E på omkring 40. (!)

Marknadsvärderingen har bara varit högre en gång: vid millennieskiftet. (Och det är tveksamt om den var det ens då, det beror lite på hur man mäter.) 

Man kan gott argumentera för att vi har en ännu mer extrem övervärdering idag, med tanke på den exempellösa samhällssituation vi just nu lever under. 

Robert Shillers cykliskt justerade PE, CAPE, har varit så långt ifrån det historiska genomsnittet så länge, att man helt sonika har bestämt sig för att ändra genomsnittet, från och med juni 2020. Det är inte värderingarna det är fel på, utan de över tid beprövade värderingsmåtten, tycks man alltså mena. Nu mäter man inte över hela perioden fr.o.m. 1871, utan jämför istället enbart med de senaste 20 åren. Lika förbannat fullt är det justerade tioårs-p/e:t mycket högt (klart över 20).

Den totala övervärderingen är också sannolikt värre nu, med tanke på att så gott som alla tillgångsslag är i en bubbla. Det är en enorm bubbla av många mindre bubblor.

Jag köper därför puts på SPY, en ETF som följer S&P500. Den är mycket likvid, och man kan köpa puts till ett förhållandevis lågt pris, sett till den mycket stora risken för nedgång sett till värdering och de åtskilliga bubbel-tecken som nu syns så gott som överallt. 

Eftersom yielden på företagsobligationer nu är lägre än innan corona, och i fråga om skräpobligationer (CCC & lower) mer än hälften så låg, tänker jag också gå kort företagskredit. Jag väljer att köpa puts på den relativt väl omsatta ETF:en HYG, som består av ca 50 procent obligationer med rating B eller BB, och 13 % med rating CCC. Dessa är uppseendeväckande billiga. Dock föll denna ETF inte så enormt under corona-craschen –– "bara" ca 20 % –– men det är den mest "kort-bara" ETF:en jag har hittat hittills. Jag fortsätter leta. 

Jag tittar framför allt på puts med utgångsdatum dec '22/'23, och betydligt OTM (50% eller mer).

Samtidigt finns gott om undervärderade aktier –– spreaden mellan undervärderat och övervärderat har nog aldrig varit så hög... Jag håller drygt 50 % cash, i väntan på en bred nedgång. Resten av min portfölj består av ca 20% aktier, 20 % teckningsoptioner, lite guld, lite silver. Aktierna är främst olja, banker, traditionella bilföretag, industri, papper, samt fastighets- och investmentbolag som handlas till substansrabatt (och som äger lågvärderade företag); teckningsoptionerna främst biomedicin (vilket jag gillar pga de ofta extrema prisfluktuationerna). Huvudsakligen Skandinavien. Lite Tyskland & USA.  

Jag säljer efter massiva kursrusningar, köper efter kursfall. Gillar att köpa på ATL, särskilt när priskurvan har planat ut lite grann och stabiliserats någorlunda. Och framför allt gillar jag företag med en enkel affärsidé, hårda tillgångar, och lågt värderade sådana. Köper nästan aldrig något med P/E > 15, P/B > 1.5, EV/EBIT > 10, EV/FCF > 10.