I en tjurmarknad

 I manin ställer ingen frågor. Alla vet, inte bara undermedvetet, utan nästan som i en förespegling av nykterhet, att det är något sjukt över kapitalmarknaderna som helhet, och mer specifikt, en företeelse som SPACs. Alla känner på sig att vi kommer titta tillbaka på denna tid, denna företeelse, och säga "det där var ännu en finansiell uppfinning från Wall Street som kom till nästan uteslutande för Wall Streets egna syften", och fråga sig hur någon villigt kunde överlämna pengar till främlingar utan att få något i utbyte, annat än ett helt vagt löfte – men än så länge orkar ingen tänka ett par steg till, och se ens de mest uppenbara implikationerna. 

Vad är en SPAC?

Det är en tom påse, som du ombeds fylla med guld, för att sedan någon bankir, givetvis med dina intressen satta i första rummet (trots att hans egna intressen går rakt emot dem), ska göra något förment vettigt med. För visst måste det vara så, att det är de bästa av de bästa nya företagen som tar den dubiösa vägen genom "tomma skalföretag". Det är inte så att varenda företag med en tillstymmelse till affärsplan är på börsen för länge, länge sedan.

***

Förvisso är USA:s traditionella IPO-marknad ännu mer förvriden än vår, och än mer snedvriden åt investmentbankirers och näringslivs-insiders fördel. Visst finns det fördelar med "direct listings". Det finns mycket att förbättra här. Men det betyder inte att SPACs är en del av den positiva utvecklingen. Tvärtom är det det kanske tydligaste tecknet i tiden, på den nuvarande bubblan, och en av alla möjliga galjonsfigurer för densamma. 

Alla "investerare" borde ställa sig den uppenbara frågan: vad händer när efterfrågan börjar vika, och det inte längre finns en flodvåg av köpare till det lavinartat ökade utbudet? Antalet vanliga IPO:s är nu på 2000 års nivåer. SPACs saknar naturligtvis helt några som helst direkta historiska exempel, åtminstone i någorlunda modern tid. Det likaste är kanske de så lämpligt benämnda "bubble companies" som började poppa upp i South Sea Company:s vågor.
Och naturligtvis gäller detta inte bara SPACs, inte bara IPOs, utan aktier mer generellt, och alla andra slags icke handgripliga tillgångar med. Det är lätt att glömma bort att det bara är papper vi handlar. Nuförtiden verkar det inte spela någon roll om de papprena symboliserar något underliggande värde –– det verkar nästan ligga företaget i fatet om de faktiskt har en vinstdrivande verksamhet bakom sina värdepapper. Aktiebreven liknar sedan länge kedjebrev mer än något annat.